Hundliv

Det har nu gått drygt 6 månader sen den ödesdigra dagen då jag var tvungen att låta min älskade Cosy somna in . Har ännu inte kommit mej för att skriva en sammanställning över våra härliga år tillsammans...men det kommer så småningom. Vi har varit med om så mycket fantastiskt....det var HON o jag!.. oavsett vad det gällde.. hemma, på lydnadsplanen, i sökskogen, och alla jakter och prov vi startade på. Hon var en enorm tävlingshund som alltid gjorde sitt bästa på prov och hade en växel till när det verkligen gällde på tävling! Alltid glad och med på noterna! Är så glad att hon hann få en kull valpar där enda tiken Kelly kunde föra hennes fina egenskaper vidare. Nu har jag ju Rhea som är mycket lik sin mormor. .med lite extra allt ;-)..kanske liite för mycket ibland men en härlig hund som jag bara älskar! Tack för allt älskade Cosy! jag vet att du sitter på ett moln och tittar ner på oss och är med på allt vi gör.

Det som känns tungt ..men börjar bli bättre ( får fortfarande tårar i ögonen) ,,när "Let her go" med Passenger spelas på radion..Den spelades flera gånger på radion i bilen när vi var på väg till veterinären när Cosy blev dålig... förstod ju att det var dags att ta farväl...så varje gång jag hör den blir jag påmind om den dagen!!!

 

Vi har varit på fasanjakt. Till Rheas förtret fick hon bara sitta i bilen pga av att hon löper...inte poppis alls men hon tog det med ro. Istället fick Kelly gå med i ett par drev. Lycklig var hon och liknade mest en galopphäst som hoppa på stället. Tokfia!  Vi hade en härlig dag som vanligt med ett härligt gäng! Avslutade sen dagen med ett par and såtar.